Vad är VM 2026? Guide till format, regler och allt du behöver veta

FIFA lovade det största VM i historien. Kritikerna kallar det en logistisk mardröm. Sanningen, som vanligt, ligger någonstans mittemellan — men närmare det ena änden än du kanske tror.

VM 2026 är inte bara ytterligare ett mästerskap. Det är ett experiment. Aldrig tidigare har en VM-turnering spelats i tre länder samtidigt. Aldrig har 48 lag deltagit. Aldrig har 104 matcher schemalagts över 39 dagar, utspridda på 16 arenor från Vancouver till Monterrey, från Seattle till Miami. Formatet är nytt, logistiken är oprövad och reglerna skiljer sig från allt vi sett under de 92 år som turneringen funnits.

Jag har bevakat VM sedan 2018 som analytiker, och varje turnering har haft sin unika karaktär. Men 2026 känns annorlunda — inte för att fotbollen förändrats, utan för att ramarna runt den har ritats om helt. Den här guiden är min genomgång av allt du behöver förstå: det nya formatet, de tre värdländerna, gruppspelet, slutspelet, spelschemat ur svenskt perspektiv och den större frågan om vad allt detta innebär för turneringens kvalitet. Om du bara har tid att läsa en text om VM 2026 innan turneringen börjar bör det vara den här.

48 lag — revolution eller risk för turneringen?

När Gianni Infantino klubbade igenom beslutet att utöka VM från 32 till 48 lag i januari 2017 var reaktionen delad. Förespråkarna talade om inkludering, nya marknader och drömmen om att fler nationer ska få uppleva världens största sportevenemang. Kritikerna — bland dem flera europeiska förbund och profilerade tränare — varnade för urvattning, sänkt kvalitet och en turnering som blir för lång och för spretig. Nästan tio år senare, med lottningen genomförd och matcherna schemalagda, kan vi äntligen bedöma argumenten mot verkligheten.

Från 32 till 48 — vad ändras?

Det mest uppenbara är antalet matcher. VM 2022 i Qatar hade 64 matcher. VM 2026 har 104. Det är en ökning med 62 procent — inte bara i antal utan i turneringens totala längd. Turneringen sträcker sig från 11 juni till 19 juli, totalt 39 dagar jämfört med Qatars 29. Fler matcher innebär fler spelarinsatser, mer resebelastning och en högre risk för skador, särskilt för lag som når slutskedet och potentiellt spelar sju matcher.

Gruppspelet är omstrukturerat: tolv grupper med fyra lag i varje, istället för åtta grupper med fyra. De två bästa i varje grupp går vidare till en Round of 32, och de åtta bästa treorna ansluter. Det innebär att 32 av 48 lag — två tredjedelar — avancerar till utslagsspel. Jämför det med det gamla formatet där hälften av lagen gick vidare. Tröskeln för att ta sig ur gruppskedet har sänkts dramatiskt, och det förändrar turneringens dynamik i grunden.

Rent matematiskt behöver ett lag bara undvika att bli sist i sin grupp för att ha en rimlig chans att gå vidare. Två poäng — en seger och två förluster, eller tre oavgjorda — kan räcka för att kvalificera sig som bästa trea. Det är en lägre tröskel än i Champions League-gruppspelet.

Kritiken — urvattning eller mer dramatik?

Urvattningsargumentet bygger på premissen att fler lag automatiskt innebär lägre kvalitet. Det stämmer i teorin — med 48 lag inkluderas nationer som Curaçao, Haïti och Nya Zeeland, lag som på papperet har liten chans att konkurrera med turneringens toppskikt. Men argumentet missar en historisk poäng: VM har alltid haft svaga lag. Costa Rica ansågs chanslösa 2014 och nådde kvartsfinal. Sydkorea var ”turneringsturisterna” 2002 och nådde semifinal. Saudiarabien slog Argentina i VM 2022:s öppningsmatch. Upsets är inte en bugg i VM-formatet — de är en feature.

Det utökade formatet ökar antalet potentiella upsets, och det är exakt vad som gör turneringen mer oförutsägbar. Fler grupper innebär fler parallella berättelser, fler avgörande matcher på dag tre, och fler situationer där resultaten i en grupp påverkar en annan. Gruppfasen 2026 blir mer komplex, mer kaotisk och — om du följer oddsen — mer lönsam att analysera.

Den verkliga risken med det nya formatet är inte kvaliteten på matcherna utan kvantiteten. 104 matcher på 39 dagar innebär att publiken och medierna inte kan följa allt. Uppmärksamheten fragmenteras. I det gamla formatet kunde varje match vara en händelse — i det nya riskerar tidiga gruppspelsmatcher mellan mindre nationer att gå under radarn. Det är ett reellt problem för FIFA:s tv-intäkter från de tidiga matchdagarna, men för den analytiska spelaren är det en fördel: matcher med låg uppmärksamhet tenderar att ha sämre prissatta odds.

Det finns också en aspekt som sällan diskuteras: den taktiska monotonin. Med ett format där treor kan gå vidare minskar incitamentet att spela offensivt i gruppspelet. Tränare som vet att fyra poäng sannolikt räcker kommer att prioritera att inte förlora framför att vinna stort. Det kan leda till fler 0–0- och 1–0-matcher i gruppspelet — bra för over/under-spelaren som tar under, men potentiellt tråkigt för den som vill se öppen fotboll. Historiken från EM 2016, det senaste stora mästerskapet med tredjeplatskvalificering, stödjer det: 12 av 36 gruppmatcher slutade 0–0 eller 1–0, en högre andel än i turneringar utan den mekanismen.

Trots kritiken är jag övertygad om att det utökade formatet netto är positivt för turneringsupplevelsen. Fler lag innebär fler kulturer, fler berättelser och fler möjligheter att bevittna det oväntade. VM 2026 kommer inte att vara perfekt — ingen turnering är det. Men den kommer att vara annorlunda, och annorlunda är nästan alltid mer intressant än förutsägbart.

Tre värdländer — fungerar det verkligen?

En turnering, tre flaggor, 16 arenor, fyra tidszoner och avstånd som får tidigare VM-logistik att framstå som en dagisutflykt. Beslutet att dela värdskapet mellan USA, Mexiko och Kanada fattades 2018, och sedan dess har varje logistisk detalj diskuterats, ifrågasatts och reviderats. Min bedömning: det fungerar — men med reservationer som påverkar både lag och spelare.

USA — 11 arenor, enorma avstånd

USA står för 11 av 16 arenor och den absoluta majoriteten av matcherna. Spridningen är enorm: från Lumen Field i Seattle på nordvästkusten till Hard Rock Stadium i Miami på sydöstkusten är det drygt 4 400 kilometer — ungefär som Stockholm till Bagdad. Lag som lottats till spelorter på olika kuster kan tvingas flyga 4–5 timmar mellan gruppmatcher, med tidszonsskillnader på tre timmar. Det är en faktor som aldrig funnits i VM-sammanhang och som påverkar återhämtning, träningsplanering och matchberedskap.

AT&T Stadium i Arlington, Texas, har flest matcher — nio stycken — inklusive Sveriges gruppmatch mot Japan den 25 juni. NRG Stadium i Houston tar bland annat Nederländerna–Sverige den 20 juni. MetLife Stadium utanför New York är valt för finalen den 19 juli. Gemensamt för de amerikanska arenorna är att de byggdes för NFL och anpassas för fotboll. Planmåtten, underlagen och publiknärheten varierar, och FIFA har investerat betydande resurser i att säkerställa att spelytorna uppfyller internationell standard.

Klimatet är den mest underdiskuterade faktorn. Matcher i Houston och Arlington i juni–juli innebär temperaturer över 35 grader med hög luftfuktighet. Hard Rock Stadium i Miami saknar tak. Europeiska och nordafrikanska lag, vana vid sommaruppehåll under dessa månader, ställs inför fysiska utmaningar som de sällan möter under turneringsspel. Det gynnar lag från Centralamerika, Sydamerika och Afrika som är bättre acklimatiserade — en strukturell fördel som oddsen inte alltid prisar in. SoFi Stadium i Los Angeles har däremot tak och klimatkontroll, vilket gör det till en av de mest neutrala spelplatserna i turneringen. Matchfördelningen — vilka lag som spelar var — blir en implicit fördel eller nackdel som sällan diskuteras i oddssättningen men påverkar utfallet.

Mexiko och Kanada — kompletterande eller komplicerande?

Mexiko bidrar med tre arenor: Estadio Azteca i Mexico City, Estadio BBVA i Monterrey och Estadio Akron i Guadalajara-området. Azteca, legendarisk som platsen för Maradonas ”Guds hand” och Pelés tredje VM-titel, är vald för öppningsmatchen den 11 juni. Det är en historisk arena, men den är också 57 år gammal och ligger på 2 240 meters höjd — en altitude som påverkar spelarnas syreupptagning och bollens rörelser. Lag som inte är vana vid höjd underpresterar systematiskt i Mexico City. Estadio BBVA i Monterrey är platsen för Sveriges öppningsmatch mot Tunisien, en modernare arena men med ett ökenklimat som är utmanande för skandinaviska spelare.

Kanada har två arenor: BMO Field i Toronto och BC Place i Vancouver. Båda är betydligt mindre än de amerikanska arenorna — BMO Field rymmer omkring 30 000 åskådare efter utbyggnad, jämfört med MetLife Stadiums 82 000. Klimatet i Kanada i juni–juli är däremot det mest europeiskt tempererade i turneringen, vilket kan gynna lag som spelar där. Kanadas egna matcher i grupp B spelas delvis i Toronto, vilket ger dem en genuin hemmaplansfördel — om än begränsad till en av tre gruppmatcher.

Den stora frågan är om logistiken med tre länder skapar praktiska problem. Lag kan behöva korsa internationella gränser mellan gruppmatcher, med visum-, tull- och transportkomplikationer. FIFA har förhandlat fram särskilda arrangörsavtal, men den dagliga verkligheten för 48 lag med support staff, medieteam och spelartrupper som rör sig mellan länder blir turneringens största operativa utmaning.

Hur fungerar gruppspelet 2026?

Om du är van vid VM-formatet sedan 1998 — åtta grupper, fyra lag, topp-två vidare — behöver du kalibrera om. Gruppspelet 2026 delar samma grundprincip men skalar upp den på ett sätt som förändrar strategin för varje deltagande lag.

Tolv grupper, märkta A till L, med fyra lag i varje. Varje lag spelar tre gruppmatcher — en mot varje gruppmotstånare. Segern ger tre poäng, oavgjort en, förlust noll. Samma poängsystem som tidigare. Skillnaden ligger i vad som händer efteråt.

De två bästa lagen i varje grupp kvalificerar sig direkt till Round of 32. Det ger 24 lag. De resterande åtta platserna fördelas till de åtta bästa treorna bland alla tolv grupper. Rankingen av treor baseras på poäng, sedan målskillnad, sedan gjorda mål, sedan disciplinbetyg. Det innebär att ett lag som slutar trea i sin grupp med fyra poäng och positiv målskillnad sannolikt går vidare, medan en trea med två poäng och negativ målskillnad sannolikt åker ut.

Den taktiska konsekvensen är att defensiv soliditet blir viktigare än offensiv briljans i gruppspelet. Ett lag som förlorar 0–1 i sin svåraste match men vinner de övriga två med 1–0 har sex poäng och en målskillnad på plus ett — säkert vidare som etta eller tvåa. Men ett lag som spelar öppet, vinner 3–2 mot en motståndare och förlorar 1–3 mot en annan har samma tre poäng som laget som spelade oavgjort tre gånger. Skillnaden ligger i att den defensivt orienterade strategin minimerar risken för den katastrofala resultatförlust som kan slå ut ett lag redan efter två matcher.

För lag som Sverige, placerade i grupp F med Nederländerna, Japan och Tunisien, är den strategiska implikationen tydlig. Öppningsmatchen mot Tunisien den 14 juni (04:00 CEST — mitt i natten för svenska tittare) är en match som måste vinnas. Inte nödvändigtvis stort, men tre poäng mot gruppens på förhand svagaste lag skapar en plattform där även en förlust mot Nederländerna den 20 juni inte blir förödande. Med sex poäng efter två matcher — tre mot Tunisien, tre mot antingen Nederländerna eller Japan — är Blågult med all sannolikhet vidare oavsett resultatet i den sista matchen.

Tredjeplatsvägen tillför ytterligare en dimension. Om Sverige förlorar mot Nederländerna och spelar oavgjort mot Japan men slår Tunisien hamnar de på fyra poäng. Historiska simuleringar baserade på turneringsformat med liknande strukturer (EM 2016 använde samma tredjeplatssystem med åtta grupper) visar att fyra poäng räckte i alla fall utom ett. Tre poäng med positiv målskillnad räckte i de flesta fall. Det innebär att Sverige har en betydande buffert — men den bufferten förutsätter att öppningsmatchen vinns.

Oavgjorda matcher i gruppspelet avgörs inte av förlängning eller straffar — resultatet står. I utslagsspelet, från Round of 32 och framåt, tillämpas förlängning (2 x 15 minuter) följd av straffsparksläggning om ställningen fortfarande är lika. FIFA har behållit det traditionella formatet utan golden goal eller silver goal, som avskaffades efter 2004.

En aspekt av det nya gruppspelet som förbises är den parallella avsparken i den sista omgången. Precis som i det gamla formatet spelas de två sista matcherna i varje grupp samtidigt, vilket förhindrar att lag kan kalkylera baserat på redan kända resultat. Men med tolv grupper istället för åtta blir schemat mer komprimerat — flera grupper avslutar sitt gruppspel samma dag, och den samlade informationsmängden för oddssättare och spelare blir överväldigande. Den som har förberett sig med scenarioanalyser — vilka resultat som leder till vilka konsekvenser — har en betydande fördel i den kaotiska avslutningen av gruppspelet.

Tiebreak-reglerna vid poänglikhet följer en strikt hierarki: målskillnad, gjorda mål, inbördes möten, disciplinpoäng (färre gula och röda kort) och slutligen FIFA-rankning. Det sista kriteriet — rankningen — har aldrig behövt tillämpas i VM-sammanhang, men med 48 lag och snävare grupper ökar sannolikheten. Det är värt att notera för den som spelar på gruppvinnare eller kvalificerade lag, eftersom rankningen kan avgöra i extremt jämna grupper.

Från Round of 32 till final — vägen till titeln

Slutspelet i VM 2026 är det längsta i turneringens historia. Sju omgångar från Round of 32 till final — jämfört med fem i det gamla formatet. Ett lag som vinner hela turneringen spelar sju matcher (tre i grupp, sedan Round of 32, åttondel, kvart, semi och final). I VM 2022 behövdes sex matcher för att nå finalen. Den extra omgången innebär ytterligare en matchdag, ytterligare en risk för skador, gula kort och ackumulerad trötthet.

Round of 32 är en helt ny fas. De 32 kvalificerade lagen — 24 gruppettor och -tvåor plus 8 treor — lottas inte fritt utan följer ett förutbestämt schema baserat på gruppplacering. Gruppsegrare möter treor från andra grupper, medan grupptvåor möter tvåor eller treor beroende på vilken grupp de kommer ifrån. Det exakta schemat fastställs av FIFA och publiceras i samband med turneringsschemat, men principen är att gruppvinnare premieras med svagare motstånd i den första utslagsomgången.

Den taktiska konsekvensen är att det lönar sig att vinna sin grupp, inte bara gå vidare. Skillnaden mellan gruppseger och andraplats kan vara skillnaden mellan att möta en kvalificerad trea i Round of 32 och att möta en gruppetta från en annan grupp i åttondelsfinal. För Sverige i grupp F innebär det att en andraplats bakom Nederländerna sannolikt ger en spelbar Round of 32-match, medan en tredjeplatskvalgång kan innebära ett tuffare lottningsspår.

Från åttondelsfinalen och framåt återgår turneringen till det bekanta formatet. Vinnarna avancerar, förlorarna åker hem. Inga repriser, inga tröstomgångar förutom matchen om tredjepris. Halvfinalerna och finalen spelas på MetLife Stadium i East Rutherford, New Jersey — en arena som rymmer drygt 82 000 åskådare och ligger i New York-regionens kärna.

Tidsintervallen mellan matcher i slutspelet är avgörande. FIFA har schemalagt minst tre dagars vila mellan utslagsmatcher, men det faktiska intervallet varierar beroende på vilken sida av lottningen ett lag hamnar på. Lag som spelar på ”rätt” sida av lottningen kan få fyra dagars vila medan motståndaren bara har tre — en skillnad som historiskt korrelerar med bättre resultat. Under VM 2018 hade Frankrike konsekvent en dag mer vila än sina motståndare i slutspelet, en fördel som sällan diskuterades men som bidrog till deras fysiska överläge i finalen mot Kroatien.

Spelarbytena har utökats till fem per lag under ordinarie tid, med möjlighet till en sjätte i förlängning. Det är samma regel som tillämpats sedan 2020, och den gynnar lag med bred trupp. Nationer med djup i alla positioner — Frankrike, England, Spanien — kan rotera mer effektivt genom slutspelet, medan lag med smalare trupper tvingas förlita sig på samma elva match efter match. Det är ytterligare en anledning till att truppdjup, inte bara startelvans kvalitet, bör vara en central faktor i din analys inför turneringen.

Gula kort nollställs efter kvartsfinalerna, vilket innebär att en spelare med en gul varning i Round of 32 och en till i åttondelsfinal inte riskerar avstängning i kvartsfinalen — den samlade räkningen börjar om. Det är en regel som FIFA infört för att undvika att semifinaler och final avgörs av disciplinära omständigheter snarare än fotbollsmässig kvalitet. Men det innebär också att spelare kan spela mer aggressivt i de tidiga utslagsrundorna utan konsekvenser, en faktor värd att beakta när du analyserar kort- och foulmarknader.

Vägen från gruppspel till pokal är längre än någonsin — och varje steg innehåller taktiska, fysiska och logistiska utmaningar som skiljer VM 2026 från alla tidigare mästerskap. De lag som navigerar hela den vägen framgångsrikt behöver inte bara talang. De behöver truppdjup, anpassningsförmåga och en portion tur med lottningen.

Spelschema, nyckeldatum och tider för Sverige

Spelschemat för VM 2026 är det mest komplexa i turneringens historia, och för svenska fans är det tidsmässigt brutalt. Två av tre gruppmatcher spelas mitt i natten svensk tid, en konsekvens av att matcherna schemaläggs för att passa nordamerikansk prime time. Det är en verklighet som påverkar inte bara tittarvanor utan också oddssättningen — och det finns pengar att hämta i den kunskapen.

Turneringen inleds den 11 juni med öppningsmatchen mellan Mexiko och Sydafrika på Estadio Azteca i Mexico City. Det är en onsdag, och avspark sker klockan 18:00 lokal tid — midnatt CEST. Sveriges första match, mot Tunisien på Estadio BBVA i Monterrey, spelas den 14 juni med avspark klockan 22:00 ET, vilket motsvarar 04:00 CEST natten till söndagen den 15 juni. Det innebär att svenska fans som vill se matchen live behöver sätta väckarklockan mitt i natten eller stanna uppe hela kvällen.

Den andra gruppmatchen, Nederländerna mot Sverige, har det bästa tidsläget: 20 juni klockan 13:00 ET, vilket blir 19:00 CEST — perfekt för en lördagskväll framför tv:n. Det är den match som sannolikt genererar den högsta svenska tittarsiffran och de största insatsvolymerna från skandinaviska spelare. Oddsen på den matchen kommer att vara de skarpast prissatta av samtliga tre — mer analytikerkapacitet, mer data, hårdare marginal.

Den tredje och sista gruppmatchen, Japan mot Sverige, spelas den 25 juni med avspark klockan 19:00 ET — 01:00 CEST natten till torsdagen den 26 juni. Återigen mitt i natten. Samtidigt spelar Tunisien mot Nederländerna i den andra grupp F-matchen, också klockan 01:00 CEST. De parallella avsparken innebär att resultatens inbördes påverkan sker i realtid — ett format som alltid producerar dramatik i den sista omgången.

Nyckeldata för hela turneringen:

De svenska tiderna skapar en speciell dynamik för oddsmarknaden. När en match spelas klockan 04:00 CEST är majoriteten av den skandinaviska spelarpopulationen inaktiv. Insatsvolymerna domineras av nordamerikanska, mexikanska och asiatiska spelare, vars preferenser och analysperspektiv skiljer sig från de europeiska. Det kan skapa tillfälliga oddssnedvridningar — exempelvis kan Tunisien vara marginellt överspelat av nordafrikanska spelare som placerar sentimentala insatser, medan Sveriges odds är ”kalla” utan den svenska spelarbasens tryck. Den som placerar sin insats kvällen före, baserad på egen analys snarare än matchdagens oddsrörelser, undviker den här snedvridningen.

Blir detta det bästa eller sämsta VM någonsin?

Jag har hört den frågan från varje kollega, varje läsare och varje vän som vet att jag följer VM professionellt. Och jag vägrar att ge ett enkelt svar — för verkligheten är att VM 2026 sannolikt blir bägge delar, beroende på vad du mäter.

Argumenten för att det blir det bästa VM:et är konkreta. Fler lag innebär fler berättelser. Curaçao som debuterar mot Tyskland. Haïti som spelar sin första VM-match sedan 1974. Nya Zeeland som möter Belgien. Dessa matcher har inget historiskt prejudikat — de är helt nya konfrontationer med okänt utfall. För den neutrala fotbollsälskaren, och för den analytiska spelaren, är det en guldgruva. Antalet marknader, antalet möjligheter att hitta felprissatta odds och antalet oförutsägbara resultat överstiger allt vi sett tidigare.

Hemmaplansfaktorn med tre värdländer tillför en dimension som inget tidigare mästerskap haft. Mexikos passionerade fotbollskultur, USA:s enorma arenor och Kanadas växande intresse för sporten skapar en mosaik av atmosfärer. Stadionet i Monterrey en juninatt har ingenting gemensamt med BC Place i Vancouver en julieftermiddag — och den variationen gör turneringen rikare, inte svagare.

Argumenten emot är lika konkreta. Logistiken är en mardröm. Lag som spelar i Seattle och sedan flyger till Houston — 3 100 kilometer, tre timmars flygning, en tidszonsskillnad — har en resebelastning som lag i VM 2022 i Qatar aldrig upplevde. Qatar hade den kortaste distansen mellan arenor i VM-historia; 2026 har den längsta. Den ojämna belastningen gynnar lag som lottats till geografiskt koncentrerade spelorter och missgynnar lag som tvingas kors-korsa kontinenten.

Klimatvariationen är en annan faktor. Matcher i Mexico City spelas på 2 240 meters höjd; matcher i Miami spelas i 90 procents luftfuktighet; matcher i Seattle spelas i tempererat kustklimat. Lagen anpassar sig inte — de utsätts. En spelare som acklimateriserat sig till Houstons hetta kan inte på tre dagar ställa om till Seattles kyligare förhållanden. Det är inte rättvist i ordets strängaste mening, men FIFA har aldrig prioriterat klimaträttvisa.

Turneringens längd är den tredje kritikpunkten. 39 dagar är extremt. Spelarna som når finalen den 19 juli har haft sex veckors turnering ovanpå en redan lång klubbsäsong. Premier League avslutade sin säsong den 25 maj; Serie A och La Liga liknande datum. Det ger spelarna knappt tre veckors vila innan VM-förberedelserna börjar. Skaderisken är reell — och klubbarna, som betalar spelarnas löner, har öppet kritiserat turneringskalendern. Under VM 2022, som varade 29 dagar, rapporterades över 40 spelarskador under turneringen. Med 39 dagar och fler matcher kan den siffran stiga betydligt.

Det finns också en medielogistisk utmaning som sällan nämns. Journalister, tv-team och kommentatorer som bevakar turneringen måste täcka matcher i tre länder och fyra tidszoner. Det påverkar kvaliteten på bevakningen — och i förlängningen kvaliteten på den information som når svenska tittare och spelare. Mindre genomlysning av matcher mellan mindre kända lag innebär att oddsen på de matcherna sätts med sämre informationsunderlag, vilket paradoxalt nog skapar fler möjligheter för den som gör sitt eget analysarbete.

Min bedömning: VM 2026 blir det mest spektakulära och det mest kaotiska VM:et vi sett. Det blir fantastiskt att följa som analytiker och mardröm att följa som kompletist. Kvaliteten i slutspelet kommer att vara densamma som alltid — de bästa lagen når de sena rundorna oavsett format. Men gruppspelet blir fundamentalt annorlunda, och det är i gruppspelet som de flesta oddsmöjligheterna finns. Anpassa din analys och dina förväntningar efter det nya formatet istället för att projicera det gamla — det är mitt viktigaste råd inför turneringen.

VM 2026 bryter med allt du vant dig vid. Formatet är nytt, skalan är enorm och logistiken är oprövad. Men grundprincipen förblir densamma: de bästa lagen anpassar sig, och de bästa oddsspelarna förstår reglerna innan de placerar en enda krona. Den här guiden ger dig verktygen — det nya gruppspelets mekanik, värdländernas specifika utmaningar, slutspelsvägen och de svenska tiderna som avgör när du behöver vara vaken.

Turneringen börjar den 11 juni på Estadio Azteca. Sveriges resa börjar tre dagar senare i Monterrey, klockan fyra på natten svensk tid. Oavsett om du planerar att följa varje match eller bara Blågults tre gruppspelsmöten, oavsett om du spelar odds eller bara tittar — nu vet du exakt vad VM 2026 är, hur det fungerar och varför det spelar roll.

Vanliga frågor om VM 2026

Skapad av redaktionen på ”Footballvmse”.